Köpa hoj med hjärtat eller hjärnan?

Igår kväll låg jag och bläddrade lite förstrött i ett nummer av MC-nytt (#2-12) som jag brukar. Plötsligt landade mina ögon på en hoj. Vilken uppkäftig look var min första tanke. Nästa tanke som pockade på att få komma till tals var att det var en jäkligt fräck färg på hojen. Raskt bläddrade jag tillbaka för att se vad testen handlade om; cruiserhojar. Efter att ha kollat in några Youtube klipp med hojen (Honda VT 750 S), där ljudet från den fick pulsen att banka lika metodiskt som en hammare, var jag på det klara med att den måste provköras. Ja, kolla in här nedan och döm själva:

Idag, på lunchen, stegade jag raskt iväg till MC-Varuhuset för att se om de möjligen kunde ha ett exemplar. Till min glädje så hade de ett ex av hojen. Dock bara i svart, vilket fick den att se mer anonym ut; som vilken annan japansk customhoj som helst. Medans jag provsatt den, berättade försäljaren att den tre-färgade läckerheten var slutsåld och inte gick att få tag i. Besviken beslöt jag mig trots det för att besöka Honda City i Upplands Väsby på Lördag för att se om han hade rätt.

Så vad blir slutsatsen av detta då? En japansk custom inspirerad hoj lär ju knappast få godkänt av släkten. T.o.m min egen son meddelade sturskt att han skulle vägra att provköra om den, mot förmodan, skulle hamna under samma tak som hans 125:a. Jag får hålla med om att med denna hoj blir det inga offroadäventyr. Frågan är: skall man följa sitt hjärta eller sin hjärna?